färöiska

Språk, historia, grammatik mm.

Några ord
om färöiska språket

 

HISTORIA.

Kort om det färöiska språket, dess historia.

 

"Det sjette Sprog i Norden" är titeln på en essä i Politikken år 1937 av den färöiske skriftställaren Jörgen-Frantz Jakobsen. Han börjar uppsatsen provokativt: "Er Færøsk et Sprog?" och visar att i Danmark är färöiskan inte ansedd som ett eget språk.

Vid denna tid är danskan undervisningsspråk i färöiska skolor sedan folkskolans tillkomst i slutet av 1800-talet, något som bekräftades med en kunglig förordning från år 1912. Jakobsen skriver vidare: "At alle færøske Børn bør lære Dansk er en given Sag ..." Vad han polemiserar mot är att undervisningsspråket är danska och inte färöingars naturliga hemspråk färöiska.

 

Språkets historia

Med några ord ska här det färöiska språkets historia beröras.

Färöarna togs i landnam i begynnelsen av 800-talet av vikingar med norskt ursprung. Kring år 1000 blev landet kristnat efter påbud från Norges kung, och snart därefter var Färöarna även i världslig bemärkelse underlagt Norge. När unionen mellan Danmark och Norge ingicks (1380) kom också Färöarna under den danska kronan. Ämbetsmän från Danmark med familjer och många anställda flyttade efterhand upp till Färöarna. Snart nog var danska landets huvudspråk, och under flera hundra år grep det in i färöingars liv i helg och söcken. Tingets, kyrkans och skolans språk var danska, färöiskan levde endast som talspråk mellan färöingar.

Skriftliga dokument på färöiska från gammal tid är försvinnande få. En stor och betydelsefull handskrift finns dock: Seyðabrævið ("Fårbrevet"), lagen om fårskötsel från 1298, från den norska länstiden.*1*

Den färöiske naturforskaren och filologen Jens Christian Svabo var den förste som i skrift uppmärksammade färöiskans fördanskning. På 1780-talet påbörjade han ett stort uppteckningsarbete i syfte att för eftervärlden bevisa att ett eget färöiskt språk en gång hade existerat. Han menade att ren danska borde bli färöingars språk hellre än en fördanskad färöiska. I sitt arbete utgick Svabo från de i muntlig tradition bevarade många kvaden, kvæði, som sedan medeltiden brukades (och ännu i dag brukas) i den färöiska kedjedansen.

En annan färöisk språklärd, V U Hammershaimb, utformade femtio år senare en färöisk ljud- och språklära. Hans syfte var att åt sin samtid bevara och befästa det färöiska språket. Som underlag använde även han de medeltida kvaden, välkända för alla färöingar. Denna "muntliga litteratur" från äldsta tider är alltså den grundval på vilken det färöiska språket vilar.

I 400-500 år har sålunda färöiskan levat i tal och sång bredvid landets officiella språk danskan, som hela tiden naturligtvis funnits även i skrift. Genom den omfattande kvaddiktningen och bruket av kvaden i dans har språket haft en enastående chans att överleva i muntlig tradition. Och i dag, när mer än 160 år har gått sedan den första ljud- och språkläran trycktes, befinner sig färöiskan alltjämt i en sjudande utveckling där varje färöing känner sig engagerad. Det går knappt en dag utan att man i dagspressen ser språkfrågor.

 

FOTNOT
1. Tryckt i faksimil 1971 och saluförd på Färöarna.

 


 

 

Om texten

Denna artikel om språkhistoria är en redigerad version av förorden till den enda färöisk-svenska ordbok som existerar : Färöord - Liten färöisk-svensk ordbok med kortfattad grammatik jämte upplysningar om språkets historiska bakgrund, utgiven 1984.
Den fortfarande aktuella ordboken med omkring 18 000 uppslagsord sammanställdes av Ebba Lindberg och Birgitta Hylin. Med hjälp av andra använde de sju år på att skriva den.
Föreningen Svensk-färöisk ordbok har fått tillstånd av Samfundet Sverige-Färöarna att använda Färöord i arbetet med att publicera en online färöisk och svensk ordlista.

 

 

Frågor eller kommentarer ?

Kontakta oss här